xEma

Jag vet att man inte ska tycka synd om sig själv och att man får skylla sig själv för alla grejer man råkar ut för och gör, men just nu är allt bara så rörigt att jag inte vet. och jag vill bara få ur mig det. Ni som läser vet kanske vilka/vem och vilka grejer handlar om och då får ni väl veta det. Ni andra som inte vet, spelar ingen roll. Ni kan tycka att herregud vad hon håller på med alla, men det gör jag ju inte egentligen, inte mer än någon annan gör det. Jag vill bara skriva nånting som gör att jag slipper bära det inom mig i alla fall just nu även om det om 27 minuter när jag skrivit färdigt är tillbaka igen.

Jag fick som jag ville men nu blev jag ju ensam istället. Varför blir det alltid så för? Jag ville bara få ett slut på det här velandet fram och tillbaka, vill ändå vara kompis. Men det enda som hände när jag ställde dig mot väggen var att du försvann helt, Jag vet att jag kanske inte varit den bästa när det gäller att hålla kontakten, men det har inte du varit heller och när någon av oss väl tagit kontakt igen då är det alltid på dina villkor det ska vara och jag orkar inte det. Du kanske vill ha mig fortfarande på det sättet, men jag vill inte ha dig. Jag har kommit över dig, jag kom över dig efter förra sommaren när du behandlade mig som shit. När du, bara för att jag inte ville, gjorde slut med mig efter bara några veckor förra sommaren, då insåg jag att du inte var något att ha. Så varför tycker jag att det är så tråkigt att vi inte ens kan vara vänner nu, det är det jag funderar över men inte har något svar på.

Sen är det nästa person, en person som är en blandning av människan över och människan under. En person som jag funderar på om han kanske vore någonting bra. Men som har bestämt sig för att han ska vara singel och leva livet innan han åker iväg på sin tripp, vem vet det kanske skulle kunna gå att få honom att ändra sig. Jag har försökt och ibland ser man vissa tecken på att han kanske ändå är lite sugen men sen går det tillbaka igen. Nu det sista så har det gått framåt, det har gått jättemycket framåt i jämförelse med förut. Fika? var min fråga, film? var svaret jag fick. Det var ju lite roligt att du kunde föreslå det och det var himla typiskt att just den dagen kunde inte jag. Men helgen då kanske, du kände inte för att gå ut och jag får inte gå ut så det passar ju bra. Men liksom förra helgen kommer du väl känna för att gå ut sen ändå och jag kommer sitta ensam hemma i soffan och bara vara. Men det är ju inget så det är fullt förståeligt om du hellre gör det, bara att det skulle kanske vara najs.

Sen tredje människan då, denna jävla människa som jag bara inte kan släppa och som inte kan släppa mig. Jag fattar inte mig själv för jag är inte kär i honom längre, inte så som jag har varit liksom. Dessutom har vi sagt så många gånger nu att det inte ska bli något mer, att vi inte passar ihop och att vi aldrig kommer hända. Men varför måste vi då alltid träffas te och så slutar det som det slutar, jag hatar mig själv varje gång när jag vaknar. Det är inte så att jag inte vet vad jag gör, för jag är fullt medveten om att det är dig jag går och håller i handen på vägen ut från Björnes. Och du är lik medveten om att det är jag som följer med dig hem, men ändå. Du har sagt nej till mig en gång och den gången tog det en timme innan du skickade nästa sms som löd: men du, du kan få sova hos mig om du vill. förlåt ..  Då var det min tur att säga nej för då kan det banimej vara, passar det inte först så passar det inte sen heller. Och så sov vi på varsitt håll för första gången på länge, första gången på alla de gånger vi varit ute samtidigt på hela sommaren .. Det kändes jättekonstigt men samtidigt jätteskönt att vi kunde gå hem var för sig. Efter det följde jag med dig hem en gång till men då gjorde vi inget, ingen av oss ville utan vi pussades bara och myste lite men sen var det bra. Helt underbart kändes det, jag tänkte att yes nu kanv i vara kompisar. Det tog några veckor och vi pratade inte, jätteskönt kändes det. Sen träffades vi ute och vi pratade jag fick en puss och det var allt, just för stunden. Gick runt därinne på varsitt håll och det kändes okej, så tog det väl en tjugo minuter kanske innan du var på samma ställe som mig igen. Och då var det kört, alla kan ju gissa vart den kvällen slutade. Men nu efter det har vi i alla fall bestämt igen att vi ska låta det vara nu och denna gången kanske det funkar, jag menar du har ju hittat en tjej att dejta och jag har hittat en människa att kanske träffa lite i alla fall. Det värsta var att när du berättade om den här tjejen då blev jag svartsjuk, jag blev så jävla sur och ledsen att jag itne ville prata med dig mer alls. Och jag har ingen rätt att vara det, jag vet heller inte varför jag blev det. Det bara kom och så har jag aldrig kännt förut, det är klart jag har varit svartsjuk liksom men inte alls på det sättet Och jag hatade det, jag hatade att känna så för dig, du som itne ens är värd mig egentligen.

Något är det ju uppenbarligen som är fel på mig men vart felet ligger det vet jag inte. Jag hoppas bara på att jag ska hitta någon som vänder min värld upp och ner, som tar emot mig när jag faller och som håller mig hårt och aldrig släpper mig.

Haha kul skämt Emma, hitta honom om du kan. Fan också