xEma

Nu är jag där igen, jag har ramlat ner i gropen jag själv grävt. Trodde jag skulle klara att stå emot men tydligen inte, alltid när det kommer till dig släpper jag allt. Och alltid när det kommer till dig mår jag så dåligt, vare sig det är bra eller dåligt mellan oss. Jag vet om det men ändå släpper jag dig nära. Denna gången var det dock annorlunda, jag ville i alla fall tro och hoppas det. Och det sägs ju att hoppet är det sista man har .. Kommer alltid ha plats för dig i mitt hjärta tyvärr, någon gång kanske du förstår

Har precis skrivit en del med Anna och Maddie, efter det läste jag Maddies blogg och därav kommer ett litet inlägg.

Madeleine Landenmark, du är en av de personer som betyder mest i mitt liv. Skulle något hända dig vet jag inte vad jag skulle ta mig till, du betyder så grymt mycket för mig. Du betyder så grymt mycket för Anna och C.C. med, det går inte en dag när vi umgås utan att vi pratar om dig. Du är liksom en del av oss, utan dig skulle vi inte vara dom vi är. Du är en del av våra liv, en viktig del av våra liv som vi inte vill vara utan som vi inte skulle klara oss utan. Vi förstår att du har det tufft nu, du har trots allt levt där nere i ett år och på ett år kan många saker hända. Förstår att du inte vill lämna det där nere samtidigt som du vill att vi ska finnas hos dig, måste vara jobbigt när man vet att det inte riktigt funkar så. Men du ska veta att vi alltid kommer finnas här för dig och att vi aldrig kommer släppa dig. Du har en plats i våra hjärtan som alltid kommer vara bara din plats, en plats som ingen kommer kunna ta ifrån dig. När du mår dåligt lider vi med dig och när du är glad är vi lyckliga med dig. Vi kommer alltid alltid alltid finnas här för dig vad som än händer. Prata med oss och förklara hur du känner, vi lyssnar och försöker få dig att må bättre. Det är det vänner är till för, att alltid finnas där redo med en öppen famn. Vi har en famn för dig, en famn som aldrig kommer försvinna.

Vi älskar dig Maddie! <3

Tre månader var det bra och nu är vi tillbaka på noll, jag vet inte vad jag längre ska tro eller vänta mig. Du får mig att börja hoppas och tro att allting kan bli bra. Jag vet att jag har stor del i det och att det är jag själv som bestämmer över vad jag ska göra, men hur lätt är det att stå emot? Jag önskar bara att detta får ett slut och nu spelar det ingen roll om det är bra eller dåligt. Jag önskar bara att det blir ett slut på dom här 13 månaderna av kval och önskan så att jag kan gå vidare med mitt liv. Jag vill gå vidare utan dig samtidigt som jag vill ha dig vid min sida. Men jag tror att vi gått igenom för många saker för att du ska kunna gå brevid mig i framtiden. Vi har haft för många duster och har kommit varandra för nära för att det ska kunna funka på ett bra sätt, så känns det i alla fall. Men samtidigt så vill jag att du ska gå där vid min sida och har man bara viljan så borde man väl kunna få det att funka? Fast det är i nuläget bara jag som har viljan, frågan är om jag orkar lägga energi på att kämpa för dig eller om jag bara ska låta det vara. Det är jag själv som i slutänden blir sårad hur jag än gör och då spelar det kanske ingen roll. Kanske vore bäst att släppa dig men hur ska jag klara av det? Jag har inget bra svar på det och jag tror inte du har något heller. Åååh varför ska allt vara så krångligt när du är med i bilden? Jag orkar inte med det här mer snart men ändå kan jag inte släppa dig helt och hållet. Kan du inte bara inse hur du vill ha det och sen göra slut på allt?

En underbar låt som har så mycket att säga, som passar in så bra på mitt liv just nu. Som passar in så bra på hur mitt liv har varit i mer än ett år.

Tre månader, tre jävla månader och allt kändes så grymt jävla bra. Jag var mig själv och jag var nöjd, jag hade släppt men jag mindes, jag log och var glad även om det fanns i bakhuvudet och bäst av allt var att jag trivdes. Men nu är vi tillbaka på noll en gång till och frågan är hur bra det kommer gå denna gången, vilken tur i ordningen är det? Jag kan inte ens hålla räkningen på det. Det har varit alldeles för många turer fram och tillbaka med dig.

Att vi inte bara kan låta varandra vara utan vi måste alltid tillbaka. Tre månader, tre månader och det kastade vi åt helvete. Någon gång måste det väl finnas ett slut på det här, jag orkar inte bli sårad fler gånger nu och jag vill inte heller såra någon. Men det är just det jag gör när du gör såhär mot mig. Jag tror att jag klarar av det men så träffar jag dig och allt är glömt igen.

Det värsta är att denna gången har fu faktiskt förändrats, du är inte riktigt samma människa som du var sist vi sågs. Du har växt till dig och mognat, du är liksom mer vuxen än du någonsin har varit. Det skrämmer mig, det gör verkligen det gör jag vet inte vad jag ska säga och göra när jag är i närheten av dig. Du gör sånna små grejer som gör att man börjar fundera, vad vill du egentligen med allt?

Men denna gången tänker jag inte pressa dig på något sätt, denna gången får det bli som det blir och så får jag hoppas på att det är sista gången det blir såhär vare sig det slutar bra eller dåligt.

Det enda jag vet är att jag säkerligen kommer falla igen och det kommer göra ont på ett eller annat sätt. Men snälla, ta emot mig när jag faller!

---

Men du får ta den tid du behöver

För att förstå vad det är du vill

Sonja Aldén - Du får inte
http://www.youtube.com/watch?v=QXUFKlzhpzU