En vårdag på Blackgården 

En vårdag ger jag mig ut på vägen för att åka till en by som ligger mellan Skövde och Mariestad, den lilla byn heter Tidavad. I byn ligger förskola Blackgården och här jobbar den blivande förskolläraren Agneta. Agneta som jobbade som dagbarnvårdare i 16 år innan hon började jobba på förskolan utbildar sig just nu, 47 år gammal, till förskollärare för att få behålla sitt jobb som hon älskar.

Nonsenssånger

Agneta är en kvinna med många järn i elden, hon är kassör i den lokala fotbollsföreningen, hon är engagerad i kommunens tvillingförening och mycket, mycket mer. På jobbet är hon omtyckt av såväl vuxna som barn, en av de stora anledningarna till att barnen tycker så mycket om henne är att hon gärna sjunger och spelar med barnen. Nya sånger är något hon gärna lär ut, ofta nonsenssånger då barnen älskar dessa lika mycket om inte mer än de traditionella sångerna Bä bä vita lamm och Blinka lilla stjärna.

Rumpenstumpen

Jag satte mig med barnen i ringen för att vara med om en samling Agneta höll i och jag slås genast av hur tysta barnen blev på bara några sekunder, precis innan samling var ljudnivån väldigt hög och på tio sekunder har det lagt sig och man skulle kunna höra en knappnål falla till golvet. Men tystnades höll sig inte så länge för så fort Agneta frågar vilken sång vi ska sjunga så flyger det upp tolv händer i luften samtidig som lika många röster hojtar ut sånger. Agneta väntar tills tystnaden lagt sig och när det blivit helt tyst igen så hör man en tyst, försynt liten röst säga.
-Hejskutteriskutte rumpenstumpen. Det är Moa, en försiktig tjej som precis sagt namnet på sin favoritsång. Alla barnen håller med om att de ska sjunga den och så är de igång.

Favoritfröken

Tio minuter senare smyger jag ut ur rummet medan barnens röster fortfarande hörs genom väggen, det råder ingen tvekan om att det här är något de tycker om och att Agneta är en fröken som är mycket omtyckt av alla, faktiskt en riktig favoritfröken.