xEma

Sitter hemma hos Mattias medan han är på sin träning, har inget att göra direkt utan sitter och pluggar lite. Tar reda på vad som ska vara med på duggan nästa vecka och sådär, inte alls kul men vill jag bli förskollärare så är det bara att bita ihop.

Jag har upptäckt att vissa gånger är det skönt att vara själv, men nu är det jättetråkigt och känns jobbigt bara. Tror tyvärr att jag lyckades göra mitt troll sur innan han åkte till sin träning, det kändes i alla fall så. Så nu sitter jag här och funderar över hur jag ska säga förlåt och få allt bra igen. Det är så dumt med mig på det sättet, jag är så bra på att säga dumma saker, jag inte ens tänker mig för ibland utan det bara kommer och så fattar jag inte själv vad jag sagt för fel. Inte förrän personen man pratar med börjar bete sig på ett annat sätt än förut förstår man att man sa något dumt och så börjar man fundera över vad man egentligen sa och så blir allt bara ännnu dumare och så blir allt bara knasigt till slut..

Och det vill jag inte att det ska bli för jag har aldrig tyckt om någon såhär mycket förut, inte på det här sättet. Inte tyckt om någon som har tyckt om mig tillbaka, det är helt sjukt vad glad jag är av det liksom. Jag skrattar mycket oftare och mår mycket bättre. Jag ler så fort jag ser hans namn stående på displayen på mobilen, jag behöver inte ens se vad det står i smset jag ler ändå. När jag loggar in på msn, jag behöver inte skriva till honom med en gång utan bara att veta att han finns där om jag vill skriva, det räcker liksom för att jag ska vara glad och känna mig trygg.

Jag tycker om dig grymt mycket Mattias Klahr, du är helt sjukt underbar!  :)