xEma

Det är jobbigt när man känner sig utanför, när man känner sig så utanför att det gör ont i en. Allt man vill göra är bara att gråta och sjunka genom jorden, man hatar att tycka synd om sig själv men just då är det det enda man gör.

just nu är allt i mitt liv en enda röra. Anna har flyttat, Maddie har inte kommit hem än C.C flyttar till örebro, Hanna och Annie åker utomlands i ett halvår och Sofi kanske flyttar till örebro nu typ. Jag blir typ ensam kvar här hemma.. Mår inte bra av det direkt. sen ovanpå det så är D den jobbigaste människa som finns för han hör av sig hela tiden och han vet precis vad han ska säga för att få som han vill. Det som är bland det jobbigaste är att jag vet att jag inte tycker så illa om honom som jag borde göra. Han har betytt så mycket för mig och han gör fortfarande det. Jag fattar inte mig själv .. men allt annatr plus detta, då ska jag stå emot det samtidigt.. plus att jag nu strulat med E fram och tillbaka i ett år och vi bestämmer gång på gång att inte prata mer och sen varje helg så slutar det där ändå.. jag pallar inte fastna för någon .. jag vill bara att någon ska tycka om mig, och känner jag mig omtyckt även om det bara är för stunden så faller jag för det just då.. för jag vill inte vara ensam .. Helt utan att ljuga är det så det känns, och jag känner mig hemsk som nästan gör vad som helst för att slippa vara ensam.


Det är för mycket just nu men jag försöker, jag försöker verkligen. Men det är så jävla svårt och jag klarar inte av hur mycket som helst ensam. Jag klarar inte av att sitta och vara trevlig när det är så jävla falskt, i det tillfället är jag hellre ensam. Men jag vill inte vara ensam, jag vill bara att någon ska tycka om mig. Jag kan inte stå emot hur länge som helst, jag orkar inte stå emot hur mycket som helst. Inte ensam.