xEma - vänner på riktigt?
Upptäckte när jag laddade upp det förra inlägget att det blev väldigt lång och detta var absolut inte min mening, men när jag sedan läst igenom det så orkade jag bara inte ändra det utan det fick vara kvar i sin ursprungliga form.
Så satte jag mig då här ikväll för att fortsätta på hela min story om hur festivalhelgen var med allt roligt som hände och om bråket som tog bort lite av allt det där roliga och underbara som var, men så kände jag att; Neej, jag orkar inte skriva mer om det. Det som har hänt har hänt och varför ska jag egentligen dalta det kände jag just nu, jag kan ändå inte ändra på någonting av det jag gjorde eller någonting av det som hände. Trots allt så var jag väldigt nöjd med den helgen, jag vet att allt jag gjorde inte var så bra och att D blev välgigt arg på mig. Men jag hade kul och då ska väl inte det spela någon roll eller?
Jag har fått höra från flera olika håll att jag måste ändra mig, jag måste komma bort lite från de sakerna jag gör som andra inte tycker är så bra för annars kommer jag itne få det lätt framöver. Men vadå ändra mig undrar jag då. Om jag ändrar mig till något annat då är ju jag inte jag, då är det ju helt plötsligt någon annan som går i mina skor, någon annan som pratar med min familj och någon annan som är ute med mina vänner. Jag trodde att jag var omtyckt för den jag är, att mina vänner umgås med mig för att jag är jag och inte för att dom vill förändra mig till någon som dom tycker är bättre. Eller har jag kanske fel? Jag menar, vänner ska ju säga sanningen eller hur? Alltså kanske sanningen är att jag ebter mig illa mot vissa människor.
Den punkten de flesta tycker att jag ska förändra mig på är hur jag beter mig mot killar när jag är ute, hur jag beter mig mot killar i största allmänhet tydligen. Jag vet itne vad jag gör för fel, folk borde väl leva sitt liv och itne bry sig om vad jag gör eller? det är ju itne så att jag är på någon annans pojkvän, dessutom är det oftast inte jag som är på någon alls. Jaavisst det det är klart att det händer och har hänt, har hänt mer än händer, men säger någon nej så är det nej. Jag gör inget som jag inte vill göra med någon och säger jag nej så är det också ett nej som håller i sig.
Jag fattar inte vad jag gjort andra som gör att de dömer mig, men någon gång kanske jag får svaret på den frågan kan man ju hoppas.
Så satte jag mig då här ikväll för att fortsätta på hela min story om hur festivalhelgen var med allt roligt som hände och om bråket som tog bort lite av allt det där roliga och underbara som var, men så kände jag att; Neej, jag orkar inte skriva mer om det. Det som har hänt har hänt och varför ska jag egentligen dalta det kände jag just nu, jag kan ändå inte ändra på någonting av det jag gjorde eller någonting av det som hände. Trots allt så var jag väldigt nöjd med den helgen, jag vet att allt jag gjorde inte var så bra och att D blev välgigt arg på mig. Men jag hade kul och då ska väl inte det spela någon roll eller?
Jag har fått höra från flera olika håll att jag måste ändra mig, jag måste komma bort lite från de sakerna jag gör som andra inte tycker är så bra för annars kommer jag itne få det lätt framöver. Men vadå ändra mig undrar jag då. Om jag ändrar mig till något annat då är ju jag inte jag, då är det ju helt plötsligt någon annan som går i mina skor, någon annan som pratar med min familj och någon annan som är ute med mina vänner. Jag trodde att jag var omtyckt för den jag är, att mina vänner umgås med mig för att jag är jag och inte för att dom vill förändra mig till någon som dom tycker är bättre. Eller har jag kanske fel? Jag menar, vänner ska ju säga sanningen eller hur? Alltså kanske sanningen är att jag ebter mig illa mot vissa människor.
Den punkten de flesta tycker att jag ska förändra mig på är hur jag beter mig mot killar när jag är ute, hur jag beter mig mot killar i största allmänhet tydligen. Jag vet itne vad jag gör för fel, folk borde väl leva sitt liv och itne bry sig om vad jag gör eller? det är ju itne så att jag är på någon annans pojkvän, dessutom är det oftast inte jag som är på någon alls. Jaavisst det det är klart att det händer och har hänt, har hänt mer än händer, men säger någon nej så är det nej. Jag gör inget som jag inte vill göra med någon och säger jag nej så är det också ett nej som håller i sig.
Jag fattar inte vad jag gjort andra som gör att de dömer mig, men någon gång kanske jag får svaret på den frågan kan man ju hoppas.
Tills dess får jag väl ta det lugnt, sitta lugnt och stilla och bara prata med folk när jag är ute, vara en människa jag inte är och som jag inte trivs med men som alla andra tycker att jag ska vara. Jag är ingen lugn tjej som man kan få att göra som man vill, jag är tuff och jag är kaxig och har jag bestämt mig för något så har jag det och då är det banimej så det är också.
Så när jag tänker efter så tänker jag vara mig själv, jag tänker inte vika ner mig för att någon inte tycker om hur jag är, i sådanana fall är det inga riktiga vänner om de inte klarar av att umgås med mig ändå. Och då kan det vara för min del, jag har mina vänner som jag vet alltid finns där för mig och jag behöver inte dom andra ifall det ska vara på det sättet.
Jag gör fel och jag har gjort fel men jag är bara mänsklig, precis som alla andra är mänskliga. Att fela är mänskligt och har jag gjort fel så erkänner jag det. Och erkänner att man gjort fel, det är det inte alla som gör så det måste betyda att jag trots allt gör lite rätt i mitt liv.
Så när jag tänker efter så tänker jag vara mig själv, jag tänker inte vika ner mig för att någon inte tycker om hur jag är, i sådanana fall är det inga riktiga vänner om de inte klarar av att umgås med mig ändå. Och då kan det vara för min del, jag har mina vänner som jag vet alltid finns där för mig och jag behöver inte dom andra ifall det ska vara på det sättet.
Jag gör fel och jag har gjort fel men jag är bara mänsklig, precis som alla andra är mänskliga. Att fela är mänskligt och har jag gjort fel så erkänner jag det. Och erkänner att man gjort fel, det är det inte alla som gör så det måste betyda att jag trots allt gör lite rätt i mitt liv.
Maddie
Jag behöver dig, det där lilla ordet är så fruktansvärt nära nu!
Och om jag inte vågar använda det så är jag rädd att jag inte kommer orka så mycket mer.
Det är fegt, jag vet att det är fegt, men vad ska man göra när inget är som det borde?!
Jag behöver dig, det där lilla ordet är så fruktansvärt nära nu!
Och om jag inte vågar använda det så är jag rädd att jag inte kommer orka så mycket mer.
Det är fegt, jag vet att det är fegt, men vad ska man göra när inget är som det borde?!
Kommentarer
Postat av: Agge
tack, det var roligt å höra!:p
Trackback
